torsdag 16 augusti 2012

Att spela är att tro och hoppas

En av mina äldsta väninnor (sedan vi var elva år gamla) kunde inte fatta att jag spelade. Det hade hon aldrig trott. Men det gör jag. Totaldisciplinerat och för samma summa varje månad.
Detta är ett sätt att faktiskt ha en möjlighet, som inte finns annars, till ett helt annat liv- för NÅGON vinner faktiskt.
Jag kör samma rader på Lotto år ut och år in och vinner givetvis småvinster; fyra rätt, fem rätt någon gång, två rätt på Joker och några gånger tre rätt på Joker.
Det högsta jag har vunnit på Lotto är 3000 kronor, det tyckte jag var jättebra den gången.
Och det högsta jag överhuvudtaget har vunnit på spel i mitt liv är 5000 kronor, just när jag bestämt mig för att gå i pension.

Men jag känner flera som har vunnit stora summor, så det händer ju att man gör det.

Just nu har jag vunnit två extra lotter i två (välgörenhets) spel som jag är med i.
Möjligheten är värd den summa spelandet kostar mig. Lite får jag tillbaka. En dag har jag kanske inte längre råd, men spelandet kommer inte att bortprioriteras först, om ekonomin blir skral.

Vi måste ha drömmar och känna att livet inte totalt saknar möjligheter till förändringar. För vem tror på bokutgivningar när man inte redan är kändis, inte f d alkholist, inte f d prostituerad och inte har suttit i fängelse? Vem är intresserad av en helt vanlig människa som dessutom nekar ta död på någon i sina manus?

1 kommentar:

vally sa...

Jag spelar också. Säg det inte till någon.
:-)