Det är möjligt att jag med mitt bagage, av att ha känt mig fruktansvärt orättvist behandlad i ett jobb, har närmare till kränkthetskänslor än man vanligtvis har, men igår tyckte jag att droppen fick bägaren att rinna över.
För en tid sedan tog jag en heldagsguidning med mycket kort varsel. Det var hyggligt gjort, tyckte jag.Lika hyggligt är det inte att jag ännu, flera veckor efter denna, inte har sett röken av någon betalning för den.
Utebliven ersättning för något man har gjort kan verkligen få en att känna sig liten, trots att man har full rätt till sina pengar! Hur många människor råkar inte ut för sådant? (Nu vet jag ju ännu inte om pengarna kommer långt om länge, eller jag ska behöva gå vidare, för det är ganska mycket pengar det handlar om, men så här länge har jag aldrig väntat på ett arvode, och väntan känns nedvärderande, som om det inte är så noga med mig.)
Sedan fick jag ett konstigt mejl om att jag hade gjort en anmälan till en konferens, där jag hade beställt övernattning en natt. Någon övernattning skulle jag inte ha, och jag har kvar anmälningsblanketten i datorn, och där finns ingen som helst markering för övernattning. Men människan, som måste ha ändrat på blanketten, som inte alls hade det utseende min avsända anmälan har, insisterade på att jag hade gjort fel.
Vad gör man när man kan bevisa att man har gjort enligt sina avsikter, och sedan någon hela tiden påstår att man har gjort fel, trots att man kan visa svart på vitt med mejlet man har skickat?
Jag avanmälde mig!
Dessutom fick jag hela dagen ta emot mejl, där någon talade om för mig vilken gräslig människa jag är på olika sätt.
Det finns ett oändligt antal sätt att få andra människor att känna sig maktlösa och kränkta, i de mest löjliga, bagatellartade saker. Att inte få rätt, fastän man har rätt, är en av dessa varianter, som kan ge oss en stor trötthet och uppgivenhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar