Jag håller min fb mycket begränsad och har man exempelvis 1000 "vänner", då vill inte jag vara där. Det ska vara lite exklusivt, tycker jag, väl valda fb-vänner.
För en stund sedan var jag inne och tittade på en sida som en kvinna från mitt förflutna har. Ja, hon finns fortfarande kvar i sammanhang där jag också är, men vi ses inte så ofta. Där hittar jag dem, flera av människorna från en ganska lång period i mitt liv, då jag ingick i deras sammanhang. Det är för mig så konstigt att tänka mig att vissa människor, som jag har arbetat tillsammans med eller bott nära, finns kvar där år efter år, medan jag själv frivilligt eller ofrivilligt har lyft och flugit iväg någon annanstans.
Ibland gör jag små nostalgitrippar. När jag är i Malmö åker jag ut och tittar på mitt gamla föräldrahem och på mina mostrars gamla hus, och på vägen förbi Hjärup kör jag ibland in i byn och förbi huset vi hade som gifta. När jag kör till Stockholm svänger jag någon gång in i Oskarshamn. Och i Stockholm åker jag till Flemingsberg och tittar på höghuset där vi bodde, min dotter och jag, eller jag åker ut till barndomens badplats vid Drevviken.
Olika perioder i mitt liv, inbördes helt olika varandra, där jag på alla ställena har lämnat kvar en bit av mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar