Idag såg jag på biskopsvigningen av Åke Bonnier på webben. Givetvis var det min gamle ordförande, ärkebiskopen, som ledde den. Han var riktigt klok i sin predikan idag! Men så var ju också temat och texterna tacksamma; Friheten i Kristus.
När jag såg den blivande biskopen stå där ensam framför altaret i väntan på sin vigning, tänkte jag att så ensam är man nog många gånger i det ämbete som väntar honom, och så ensamma är många, många människor i höga positioner. Det blåser kallt på höjderna.
Åke Bonnier med sin progressiva framtoning kommer säkert inte alltid att blåsa i medvind. Må Gud kännas närvarande för honom i hans viktiga uppgifter!
Annars har dagen känts mest eländig. Ett värkande knä och en svullen fot har idag också gjort att jag hållit mig inne för att försöka läka eländet. Det är någon sorts ledband runt knäet som smärtar när de blir överansträngda. Igår kunde jag knappast gå.
Livet känns låst. Här skulle det nog också behöva öppnas upp, som det sades i dagens predikan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar