Fäller drömmen alltid masken...

Jag vaknade ovanligt tidigt, förmodligen beroende på att jag de senaste nätterna har lagt mig tidigare än vanligt, för normalt är jag en riktig nattsuddare. Så jag har både ätit frukost och hunnit titta i tidningen nu.

Då dök det upp några ord från gamla dikter i mitt huvud

(---)
fäller drömmen alltid masken och blir du
som i smärta glider från mig
för att åter komma åter
för att åter komma till mig
mer och mer inom oss, mer och mera du.
(ur Arioso av Erik Lindegren)

och så tänkte jag på Karin Boyes dikt "Ja visst gör det ont"
(---)
Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar,
då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden -
känner en  sekund sin största trygghet,
vilar i den den tillit
                               som skapar världen.


Mina muslimska elevers föräldrar brukade säga
"Om Gud vill!"

För Gud kan man inget dölja.

Och en del människor kan man urskilja vilken täckmantel de än bär! Man vet.

Ibland handlar det om att vara modig och sann! Utan mask!