En del människor inom vissa partier tycks liksom bara hänga med år efter år utan att man riktigt förstår varför, eller utan att man egentligen kan notera vad det är de åstadkommer.
Så ser jag- med rätt eller orätt- Mona Sahlin, och så såg jag det också när jag var medlem i S. Jag fattade aldrig vurmen för henne, där den nu fanns.
Vad jag uppfattar är en människa som jämt lutar sig mot att hon är kompis med olika personer - visserligen en god plattform inom det partiet, men knappast en framgångsstege om man ska vara ledare.
Så gick det ju inte heller i längden!
Och ändå försöker hon gång på gång nå internationella positioner, som nu senast i Socialistinternationalen.
Hela bilden av henne ger mig en bild av slapphet, och detta är inget som är lämpligt att förknippa med ledarskap det heller. Givetvis påverkar historien om allt som hon inte hann med att betala, trots sina höga löner, bilden av en slarvig människa.
Nej, Mona Sahlin ska nog försöka inse att hennes tid är ute- för länge sedan! Socialdemokraterna får väl försöka rota fram någon annan att lansera.
Om någon sådan finns i ett parti där man ofta verkar sopa rent från kompetenser, och där lång och trogen tjänst, släktskap och brödraskapet fortfarande tycks vara de högsta meriterna.
2 kommentarer:
Fortfarande inga svar?
Hon lyckades dock få ett väljarstöd på hela 45,0 % i den sista mätningen, innan hon offentliggjorde samarbetsavtalet med mp. Det grämde henne kanske att hon aldrig lyckades uppnå 47 - 48 %, för då hade hon kunnat bli statsminister utan stöd från något stödparti alls.
Vaddå för svar???
Du kan väl inte på fullt allvar mena att du tror att den människan hade kunnat vara statsminister och representera Sverige? Eller klara av uppdraget här?
Det var väl tur i så fall att hon drog in Mp och avvärjde den katastrofen!
Skicka en kommentar