Jag har slutat kommentera på ölandsprästens blogg, där jag en gång kom i kontakt med LFL. Anledningen är att jag många gånger har blivit ytterst oförskämt personligt påhoppad, när jag själv har skrivit i allmänna ordalag. Dessutom tycker jag att hans blogg är tråkig, så jag orkar sällan läsa allt som skrivs. Men jag brukar titta igenom inläggen och kommentarerna snabbt.
Det finns saker som han skriver som jag kan hålla med om, men det mesta är någon sorts intellektuellt översittarhackande på andra inom Svenska kyrkan, där han sätter sig själv högst,vilket verkar vara till för speciellt invigda, som nog också anser sig vara bättre än andra. Outstanding!
I hans jeremiader instämmer en och annan, som tycker att han är så fin och har så rätt. Det gäller ju att spela på rätt planhalva, när man också försöker skapa sig en egen identitet.
Därför kan man uppleva det som befriande när någon vågar säga det man kan tycka är sanningen, nämligen att han med sin livsstil kanske inte är rätta personen att sätta sig på sina höga hästar och göra ner andra!
Man måste nämligen vara trovärdig i sitt eget liv också, för att få aktning och bli trodd. Annars är man knappast något gott föredöme för andra.
Vilket givetvis inte är detsamma som att man ska idiotköra i äktenskap, där energin och glädjen har försvunnit för länge sedan. Men uppbrott ska nog inte upprepas gång på gång, inte bli till tema med variationer! I alla fall inte om man är präst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar