Det tog förvisso många år innan jag lärde mig vilka skatter av rika erfarenheter och kunskaper som finns hos andra människor om man lär sig att lyssna på dem och tar in vad de berättar.
Häromdagen hade jag en mycket intressant biltur med en person som var gift med en man med en helt annan kultur. De timmarna i bilen gav mig helt nya insikter.
I Blekinge är man försiktig. Det hör inte till god ton på något sätt- som jag uppfattar det i vart fall- att börja prata om sig själv.
För som en släkting till mig uttryckte det när vi hade flyttat till Stockholm
-Har du märkt att här pratar människor om sig själva, i Blekinge pratade man bara om andra.
Det kanske är så att om man länge har bott under en sorts social kontroll i områden där många känner varandra, försöker man stänga om sig på ett annat sätt än man gör i stora städer.
Samtidigt är det så att om man frågar någon om dem själva- ja, detta kan nog också anses opassande, men på något sätt måste man ju få igång ett samtal- berättar ofta den det gäller väldigt många intressanta saker om sig och sitt liv.
Det är ju faktiskt inte heller så att man alltid har rätt själv och att ens egna kunskaper är de enda som gäller.
Människor som säger åt mig att jag hela tiden har fel, och som i olika lägen försöker bevisa detta- ja, det finns många män som är sådana - tröttar ut mig.
De har dessutom missat en stor glädjekälla i livet; att lyssna och tro på det andra säger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar