fredag 17 augusti 2012

Privat hederlighet och offentligt moralförfall

Det sägs att vi svenskar har blivit mindre toleranta mot svartjobb och att vi är noggrannare nu att betala våra skatter. Skönt att  vår moral ökar i en del avseenden, trots att gamla damer blir rånade på sina guldhalsband mitt på ljusa dagen och mitt i stan eller på kyrkogården.

Hela samhället bygger ju på att vi kan ha förtroende för varandra. När poliser stjäl intagnas inlämnade gods då skakar vårt samhällsförtroende. Eller när statliga verk festar upp skattepengar för stora summor.

För någon tid sedan skrev jag om hur viktigt det är att man kan lita på människor som man har affärer med eller jobbar med. Man måste tro att man får de pengar man har rätt till.

Just nu har jag tydligen problem att få in pengar från ett reseföretag. Det känns inte alls bra när människor sviker ens förtroende eller dröjer med att betala när man, enligt uppgift, har gjort ett bra jobb.

Igår kunde vi läsa att i Italien hade man en större tillit till samhället i norra delen av landet  än i den södra delen, där man mestadels bara litade på familj, släkt och de närmaste vännerna.

Ju äldre jag har blivit desto mera har jag insett hur viktig hederligheten är, både vad gäller pengar och vad gäller våra relationer.
Man måste försöka ha rent mjöl i sina påsar, annars förstör man både för sig själv och för andra.
Ingen vinner på lögner, falskhet och svikna löften.

Det finns situationer där man själv har ansvaret och som man till fullo kan behärska, och det finns situationer som man hamnar i utan att man har velat detta.
Men i båda fallen måste man försöka spela med så öppna kort som möjligt. Det tror jag att alla vinner på i längden.



Inga kommentarer: