Nu har jag alltså bestämt vad jag ska skriva. Det gäller bara att komma igång. Detta beror på de där konstiga fjädrarna. Nej, jag lovar att jag inte är tvångsmässig i vanliga fall!
Men nu ska jag berätta en av alla de märkliga saker jag har varit med om.
En dag- för många år sedan nu- hittade jag plötsligt en liten lapp med ett telefonnummer- som jag själv hade skrivit många år tidigare- på tröskeln till mitt badrum. Det var numret till en god vän, som hade lämnat kontakten med mig några månader innan,
då visste jag inte varför. Vi hade känt varandra i många år.
Där låg lappen och än idag begriper jag inte hur den hade kommit dit eller var den hade legat innan den hamnade där.
Jag funderade på den där lappen, och till slut ringde jag en sådan där vän som sysslar med allehanda konstigheter.
-Vad gör jag? frågade jag.
- Du måste ringa! sade han. Detta är ett tecken.
Jag ringde. Min gamle vän var i stor nöd, och blev mycket glad över att höra av mig. Sedan umgicks vi några år framöver i den vändan. Nu är kontakten slut sedan länge.
Men vad var detta?
Jag minns också hur biskop Jan Arvid Hellström berättade hur en envist pickande fågel på deras sovrumsfönster hade väckt honom och hans fru, och därmed hade ett av deras barn räddats från sitt brinnande rum.
Det finns säkert saker vi inte förstår. Kanske ett språk i naturen eller oförklarliga små lappar som lägger sig på våra trösklar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar