Företagsvärlden är ny för mig. Jag har tidigare i mitt liv inte haft egen firma som jag skickar fakturor från, och jag håller på att lära mig nu - på gamla dagar.
Sedan tidigare vet jag att när man jobbar inom serviceyrken riskerar man ibland att bli åthutad. Det lärde mig mina år som reseledare. En sommar arbetade jag under semestern som rektor tre veckor som reseledare, och då märkte jag skillnaden i behandling mycket tydligt.
Nu hade jag jobbat med ett för mig okänt företag utanför Göteborg. Ägaren ringde bara ett par dagar innan guidningen skulle genomföras och beställde den. Jag var hygglig nog att ta den, trots detta- en heldag. Men jag anade att ordningen i bygget kanske inte var den bästa med tanke på den sena beställningen.
Därför försökte jag gardera mig när jag hade skickat fakturan och vouchern och försökte höra efter om fakturan hade kommit fram, för jag tänkte att annars dröjer betalningen ännu längre om jag ska skicka en ny.
Mejlade till firman, men fick inget svar. Försökte ringa, men ingen svarade. Ringde in en fråga på telefonsvararen, men fick inget svar.
Ringde upp igen- fortfarande bara med ärendet att höra om fakturan hade kommit fram- och fick då höra att jag var den mest desperatat människa efter pengar som ägaren hade träffat på. Det handlade alltså bara om en koll! Och efter samtalet tänkte jag på att jag faktiskt inte hade fått veta om fakturan hade kommit fram.
Han sade också att om jag hade så ont om pengar ( som jag inte alls hade!) så fick jag gå till socialen.(!!!)
Nåväl, den kontroversen reddes ut. Han hade dessutom lovat att betala samma dag, men de pengarna hade jag efter fjorton dagar inte sett till, och då var vi långt över fakturans förfallodatum.
Jag skickade då en påminnelse per mejl, och fick till svar att den som hade hand om fakturorna nu hade återkommit från semestern, och att den faktura jag ringt om tidigare inte fanns "i högen". Men hon hade betalat på påminnelsen.
Efter drygt ett dygn hade inga pengar kommit in, och jag anade oråd. Mycket riktigt, då påstod hon att hon hade betalat, men till fel konto!
Varianterna då man inte vill betala är tydligen många i företagsvärlden, det gäller att lära sig.
Jo, jag har fått pengarna nu!
Men, jag tänker på alla dem som aldrig får de pengar någon är skyldig dem. Eller som får dem långt senare via Kronofogdemyndigheten. Jag har tidigare inte varit medveten om hur liten man kan känna sig när betalningen uteblir. Detta trots att man alltså har all rätt i världen att få sina pengar.Man kan känna sig nästan som en tiggare.
De som struntar i sina betalningsåligganden ska kanske fundera över vad de gör sina medmänniskor, om de gör detta av ren nonchalans för att de helt enkelt har satt i system att inte bry sig om sina räkningar.
Vad hade de själva tyckt om deras lön, ersättningar, bidrag eller pension inte hade kommit på utsatt tid?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar