Jag har skrivit det förr, och jag skriver det igen, jag är ingen bloggmänniska på det sättet att jag sitter och far runt på allehanda bloggar. De få bloggar jag följer är lätt räknade.
Men till dem jag följer hör några bloggar som präster, teologer och en nybliven biskop har.
Ibland undrar jag om det är all världens frustrerade människor som samlas på vissa håll, för det är ett ständigt kvirrande.
På en arbetsplats där jag var hade man en ytterst konstig kultur. De anställda försökte hela tiden driva saker som var till deras egen fördel, ibland helt emot styrelsens intentioner och till och med beslut. Detta resulterade också i att när beslut var fattade kunde man hålla på att manipulera och ringa till styrelseledamöter som man kände för att styrelsen skulle riva upp beslutet igen. Givetvis var detta både tröttande och irriterande. Sedan borde naturligtvis styrelsen ha satt ner foten mycket förr och stoppat ofoget.
På samma sätt finns det en grupp inom Svenska kyrkan som fortfarande, så gott som dagligen, håller på och älter beslutet från 1958 (!) då prästämbetet öppnades även för kvinnor. Det är helt makalöst! Fast man kan kanske misstänka att en och annan av dem börjar bli ordenligt senil. Med ålderns rätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar