Det går lätt för mig att skriva. Orden bara rinner till, och jag behöver inte sitta med några tomma sidor framför mig.
Men tiden när jag skriver känns nästan overklig. Det är som att gå in i en annan värld där jag gräver i mina erfarenheter och tankar.
Mitt minne är lite fotografiskt. På det sättet kan jag mana fram detaljer i hur det såg ut på olika platser, jag ser dem för min inre syn. Det är ganska spännande. Som exempel kan jag ge att när jag ser det rum där min mor arbetade som florist kan jag till och med se hur förvaringslådorna för band, snören, ståltråd och annat som de behövde såg ut, om det var några utdragsknoppar som var halva till exempel.
Nu har jag tillbringat några dagar i skrivande, borta från världen sittande här med ett hem som har fått förfalla.
Manuset på novellerna är insänt. Nu är det dags för det praktiska!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar