"Rätt" tro kan inte debatteras fram!

Jag tycker ofta att debatterna på de kyrkliga bloggarna är löjliga. Det är som om tron är någon sorts kraftmätning, där den som har de bästa argumenten är den som har mest rätt.
För mig är tro något helt annat. Tro är tillit, förtröstan, men också lite rädsla och respekt, för min Gud är en ganska sträng Fader som faktiskt kräver lydnad. Detta kan vara lite ångestskapande.

Min Gud är inte mitt serviceorgan, som jag åkallar och ber om saker hos. I min trosvärld är det Gud som är huvudsaken och vi som är hans redskap, inte tvärtom.
Ofta verkar det vara tvärtom.
Även om det i Bibeln står att den som ber ska få och den som bultar på dörren för den ska dörren öppnas, så är för mig det stora, det viktiga, en värld genomsyrad av kärlek.
Och detta är vi långt, långt ifrån, och ju mer vi människor hittar argument för att nedvärdera andra, desto längre kommer vi från detta.