Idag finns det en stor artikel i Expressen med en kartläggning av bråken inom Sverigedemokraterna, om uteslutningar och om dem som själva har lämnat partiet. Det lär också förekomma våld, smutskastningar och tal om polisanmälningar mellan medlemmarna. Ja, lite har jag ju hört.
Men, detta är illa, naturligtvis, även om man som utomstående inte är helt insatt i sakerna. Man blir ju lite förvånad när man läser en helt annan version i tidningen än vad man har hört! Vem vet vad sanningen är.
Fast jag kan tänka mig att hot hör till vanligheterna. Sådant sitter i efteråt också! Eller?
Det är illa när medlemmar blir uteslutna ur ett parti. Men det är kanske ännu konstigare när en medlem i ett parti, som ska stå för yttrandefrihet, blir struken från både landstings- och riksdagslistan för att hon yttrat sig i media om att hon kunde tänka sig att samarbeta med SD i kommunen om detta gagnade kommunen.
Då viner partipiskan extra hårt, tycker jag. Jag var med på mötet, men hade inte rösträtt.
Partipiskor finns överallt. De var stenhårda inom S, upplevde jag. Där gällde verkligen majoritetsbeslut. Kommuninvånare, som kunde tänkas att avvika från majoritetens uppfattning, var till exempel inte med på fullmäktigemöten när kontroversiella frågor behandlades, som exempelvis skolnedläggningar i den del i kommunen som de kom ifrån.
Ja, nog finns det piskor i alla partier. Men det viner kanske inte så ofta och inte så öppet som inom SD.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar