Ofta funderar jag över de där rubrikerna som finns en dag, och sedan försvinner historien från media.Rubrikerna som innebär att hela liv har förändrats för alltid.
I helgen kunde vi läsa om en mormor som hade försökt rädda sina barnbarn från att drunkna vid ett friluftsbad. Ett lyckades hon rädda, men det andra barnet dog och mormodern också.
Vad gjorde hon vid badet? Passade hon barnbarnen? Var fanns föräldrarna? Hur orkar mamman med detta?
Sådana tankar flyger automatiskt genom mitt huvud när jag läser sådant här.
Vi vet aldrig vad livet kommer att bjuda oss, brukar jag säga, och så är det ju.
Någon är på väg hem, men kommer aldrig hem. Någon ska fira sin semester och upplever en katastrof i stället.
Jag skrev om detta häromdagen, och jag återkommer alltså till det idag.
För några dagar sedan frågade jag om en födsel, som borde ha skett för några veckor sedan.
Det blev inget barn, för det dog de sista dagarna i moderlivet.
Jag känner många som har drabbats av detta.
Nio månader i moderlivet, planering, inköp som görs den sista tiden och så död och förtvivlan. Glädje som blir till sorg.En sommar som skulle varit en underbar tid med ett nyfött barn blir en mörkrets och fasans tid.
Vi lär ha en ny tronarvinge. Detta sades så fort hon var född. Kan vi vara säkra på det? Vad vet vi om detta barn?
Livet är ingen dans på rosor. Du vet aldrig vart stegen leder dig och de dina!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar