måndag 14 maj 2012

Att riva sitt liv

Livet går oftast upp och ner för oss alla. Vissa tider har vi det bra, andra tider har vi det mindre bra.
Sjukdomar, dödsfall och olyckor drabbar oss, som vi inte kan påverka. Men en hel del i våra liv kan vi, trots detta, själva skapa eller förstöra.
En del människor råkar aldrig illa ut vad gäller förhållandet till andra människor. Man kan då misstänka att de inte är så speciellt märkliga eller personliga, för slätstrukenhet och konfliktlöshet går ofta hand i hand.
Andra av oss råkar ibland i svårigheter. Uppskattas av en del medan andra tycker illa om oss. Då har man kanske åsikter som kan vara kontroversiella hos några.

Vi som har agerat whistle - blowers har ofta fått våra törnar, ibland ganska hårda sådana, för whistle-blowers står sällan högt i kurs hos arbetsgivarna.

Men så finns det en tredje sort och det är de som livet liksom totalt rasar ihop för. De ser ofta till att de förlorar  allt; jobb, relationer, bostad och så sitter de där och skyller på andra.
När man lär känna en sådan människa märker man till slut vissa egenheter som man kan tänka sig bidrar till deras ständiga misslyckanden;
1. De är illojala. Man kan inte lita på dem. Detta gäller såväl i arbetslivet som i relationer.

2. De är alltid ett steg efter. I stället för att i förväg kunna inse vad som skulle kunna hända och gardera sig mot detta, är de ett steg efter och ser förvånade på vad som har hänt.

3. De släpper saker och gör sällan saker färdiga. Deras liv är kantat av jobb som de har lämnat efter kort tid, av kortvariga relationer som aldrig blivit riktiga, av många byten av bostad och av halvfärdiga studier.

Nu kan man ju lämna studier av olika skäl, och idag fullföljer många inte de studier de har påbörjat, men den här sortens människor har satt i system att aldrig någonsin lyckas göra något färdigt; ofärdiga studentexamina och eventuellt ofärdiga akademiska examina. Det är som om de aldrig orkar fram till slutet.

4. De har inga nätverk, kanske inga vänner, för människor har tröttnat på deras illojalitet och deras förtal.

5. De är kanske inte med i facket, inte i a-kassan, har dåligt med eller inga försäkringar.

6. De kan vara vårdslösa med sin hälsa, dricka för mycket alkohol eller använda andra droger, slarva med mediciner som de borde ta, sova oregelbundet och leva ett osunt liv i största allmänhet.

Så rasar man utför om man rasar. Och man kan rasa rejält. Steget från ett etablerat liv och ett liv mer eller mindre i rännstenen är ofta förvånansvärt kort! Skrämmande kort!

Och det är kanske inte så lätt att återvända när Kronofogden har hand om ens skulder, ingen hyresvärd vill ge en lägenhet, jobbet är borta, familjen har övergivit en och alla ens tillgångar har försvunnit. Vem är man då?

Kanske tid att tänka före och inte efter det att sådant här har inträffat. Det är inte så enkelt som att det alltid är fel på de andra och att andra har hela skulden för vad som händer i ens liv.  Framförallt tror få människor på de förklaringarna, hur ofta man än upprepar dem.

Man skapar- faktiskt- till stor del sitt liv utifrån de förutsättningar man har!

Inga kommentarer: