Ibland undrar jag hur jag såg världen som ung, eller hur unga människor ser på omvärlden och sin egen roll. Som ung vet man inte hur farligt det är att vara snygg, att vara skärpt och att kunna något. Folk har ingen aning om att dessa egenskaper kan göra att de blir utestängda och osynliggjorda.
Vi ser ju exempel på detta varje dag när människor som är kändisar i avundsjuka blir trakasserade.
Men man behöver inte vara kändis för att råka ut för sådant, man behöver inte ens vara snygg eller överbegåvad. I inskränkta miljöer eller i miljöer med hård konkurrens av något slag kan det räcka att någon sticker ut, är lite mer, har något mer än de andra.
Sätten att försöka få människor att krympa är många. Man kan höja det som dessa människor inte står för, så att det man tycker och tänker framstår som mindre värt. Man kan hylla någon som är motsatsen till den man vill förminska; säga att blondiner är jättesnygga eller att mörkhåriga är det (ja numera är ju hårfärg föränderlig), säga att man älskar slanka personer till någon som är kraftig, eller att man tycker att unga kvinnor är intressanta till någon som är gammal.
Fast det vanligaste är nog att man osynliggör den man vill sätta sig på. Man lyssnar inte på vad han/hon har att säga, man intresserar sig inte för det som han/hon sysslar med eller gör, man uppmärksammar inget som kommer från den personen.
För se om en annan blir liten-gjord, då kan man kanske själv i sin förkrympthet tycka att man växer sig större!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar