Jag hör aldrig på P4 eller P3 hemma, men nästan alltid i bilen. Varför vet jag inte, men på något sätt får det där skvalet, och den märkliga jargongen, resan att kännas kortare.
Så gjorde jag också under de 40 milen till och från bröllopte i fredags. Då var det i programmet en ung man som sökte en kvinna och tre kvinnor blev intervjuade för att se om de passade denne singel. För mig var det helt klart vem jag skulle ha valt om jag var han, och så valde han också. Men, och här kommer det anmärkningsvärda.
Har vi överhuvudtaget kommit någonvart i jämställdhet? undrade jag när jag hörde den kvittrande reportern (heter det så i radio också?) gratulera den utvalda och hela tiden framställa situationen som att de tävlande stod inför en ynnest att bli valda av denne kille.
Jargongen i programmet var helt otrolig! Som gammal, garvad och erfaren satt jag där och undrade vad som får 20-åringar till att låta som om de hade all världens erfarenhet både av Livet och av relationer.
Nåväl, ålder är ju inte allt. Det finns ju folk som lever med samma person i hela livet. Vad vet man då om relationer, mer eller mindre snabba uppbrott, svek och separationsångest?
Vägval kan vara svåra. På en blogg finns det en diskussion om hur vi kan ana att Gud leder oss. En klok människa skrev att det känns på frukten, om vi känner frid och ro. Som bomull i bröstet, brukar jag säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar