Min mor var en dominerande kvinna. Jag vet att min store, lillebror inte skulle tycka om att jag skrev detta, men det var hon. Mitt behov av att bli hörd och sedd var kanske större än hans.
När jag råkar ut för dominerande människor- och det gör man nog titt som tätt om man har haft en dominerande mor, för man söker det välkända som bekant- kan jag falla in i någon sorts passivitet. Praktiska saker bara växer omkring mig, och så äter jag mer än jag borde. Jag får liksom säga till mig själv att jag inte längre är en liten hjälplös flicka...
Men det finns annat som kan vara lika hopplöst som de som utövar makt över en, och det är de som utövar en tyst makt genom att till synes tiga. Jag säger till synes, märk väl.
Ibland har jag, under många års tid, tänkt tanken att det är ju som fan att man inte kan prata med visst folk! Fast det är kanske rent av så att det är Fan själv som gör att människor inte når fram till varandra. Fans hinder och destruktivitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar