Jag har just läst igenom skrivarvännernas diktalster till ett seminarium.
Dikter ger mig tankar.
Plötsligt fick jag ett behov av att skriva ner några funderingar.
Vad är drömt? Vad är glömt? Vad är glömt av det som är drömt?
Hur känner vi Guds vilja? Guds vilja i våra egna liv? Finns det en sådan?
Är det inte så att när vi går fel, då känns det som om vi har fått stopp i vattenkranen i våra liv. Inget livgivande vatten kommer fram. Vi lever i ökentorka, där sanden förmörkar vår blick.
Förlösande ord och förslösade tillfällen... Ord som aldrig sades, och ord som blev sagda, men som aldrig skulle ha sagts.
Det är så sent nu. Tiden har gått ifrån mitt liv, känns det som. De relationsmöjligheter, som jag trodde fanns, visade sig obefintliga. Människor var inte de jag trodde att de var. Där jag förväntade mig värme fick jag kyla, empatin blev likgiltighet.
Det skulle kanske ta ett helt nytt liv att tina min frusna själ.
8 kommentarer:
När jag såg Skavlan i går blev jag helt bestört.
Peter A satt i teve och torgförde hur han lämnat sin familj, efter att ha förstått, att A var flickan för honom.
Är detta underhållning?
Deras medverkan hos S var ett bottennapp.
Så tycker jag.
Jag såg också inslaget. Var minst sagt konstigt, tyckte jag, för hon verkade ju inte ens ha velat ha honom.
Se dig inte tillbaka, du är inte på väg åt det hållet.
Jag vet. Det är ett mantra. "Inte tillbaka. Inte tillbaka. Inte tillbaka."
Kliv ut ur kylskåpet som du själv satt dig i.
Våga släpp in mer av andras åsikter och tankar och minska din kritik mot andra - den som egentligen är kritik mot dig själv.
Vilket kylskåp? Världen består väl av mer än besvärliga karlar!
Du skrev ju att du har en frusen själ...
Jo, när det gäller besvärliga män...
Skicka en kommentar