lördag 26 november 2011

Stora försoningsdagen?

Först var det den där knepiga relationen, ja ni som är mina trogna läsare vet...
När man har glömt de negativa sakerna och bara de positiva finns kvar....Och det är förfärligt tomt i dubbelsängen, även om en nöjd katt har intagit platsen.
Så kör vi igång igen och försöker en gång till (för vilken gång i ordningen?)! Idag känns det beslutet bara bra, så länge det varar...
Och jag har på nytt satt på den där förlovningsringen!

Säga vad man vill om mannen, men han finns garanterat endast i ett exemplar!

Sedan fick jag ett mejl från en nära släkting, som det har varit lite fryst med, om en inbjudan. (nej, inget av barnen, dem är jag vän med!)

Så det verkar för närvarande som om Fan har dragit ifrån de här domänerna! Eller hur? Och man får väl säga att Kristus lever när människor försonas! Eller?

7 kommentarer:

vally sa...

Går fästmannen i repris,
är det sant?
Bara att önska lycka till.

nya tant lila sa...

Tack för det! Här är det repris på repris på repris på repris...
undrar var vi hamnar till slut!

vally sa...

Härligt!
Man skulle ha möjlighet att göra paus i äktenskapet ibland, men det finns ingenstans att slå ner bopålarna i mellanakten. Det är bara att tröska på.
Just nu råder en bedövande tystnad i detta hus.

vally sa...

:-)

nya tant lila sa...

Tystnad är kanske ännu värre. Tyst har det aldrig varit här!

Fästmannen sa...

Jo, det började just bra det här. Snubblade på något i mörkret (varför byter de inte lampor) och föll raklång och landade på ansiktet mot asfalten. Måste tänka på allas vår sårbarhet, speciellt i den här åldern. Det är kanske lättare när en nybliven änling träffar en nybliven änka och går in i ett nytt förhållande innan de hunnit med något singelliv just.

nya tant lila sa...

Menar du att nyblivna änkor och änklingar inte trillar på asfalten? Man ska vara inne på kvällarna! Och ha käpp när man är ute och går, när man har fel på balansen.