Det är roligt med lokaltidningar. Allting som händer blir otroligt stort och märkvärdigt. Någon hittar en kanyl och sticker sig. Det blir jätterubriker. Någon föder barn på väg till BB, (heter det så fortfarande?) och detta finns på första sidan i tidningen.
Så var det inte precis i Sydsvenskan i det område där jag föddes och tillbringade mina första 36 år. Där hade nog ingen höjt på ögonbrynen om någon hade fötts i en bil.
Fast detta att allting blir så stort är inte bara festligt. Ingen glömmer någonsin något, verkar det som. Man kan få höra de mest banala historier från långt tillbaka i tiden.
Helgen tillbringade jag på väg mellan Blekinge - Göteborg-Stockholm-Blekinge, en sträcka på cirka 136 mil och någon dag i lugn och ro i huvudstaden. Det vill säga så mycket lugn och ro det blir när man traskar runt i timmar med två nyinflyttade damer, som plötsligt ska köpa en massa nytt till hemmet, på IKEA. Och jag älskar inte att gå i varuhus! Dock är det en stor kontrast till mitt stillsamma liv här i Blekinge att komma upp till storstadspulsen och fundera över hur min egen flyttning- om jag nu lever så länge- blir när jag kommer fram i kön till seniorboende där. Ungefärs åtta års kö, sade de för ett par år sedan. Tiden går fort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar