Själv har jag en gång haft en mycket konstig upplevelse, som jag inte riktigt vet vad den står för. Jag mådde ganska dåligt just då, så jag kan mycket väl ha varit just självsuggererad. Men jag vill gärna berätta om den och är tacksam om någon kan berätta om något liknande.
Jag var ett dygn på ett kloster i Skåne för drygt tio år sedan. Egentligen gillade jag inte platsen, för den kändes ödslig och lite skrämmande. Från början skulle det ha varit en retreat på flera dagar, men då jag hade börjat studera just då, fick jag inskränka besöket till ett dygn.
Det var ett katolskt kloster med böner flera gånger om dagen. Efter kvällsbönen satt jag i lugn och ro och skulle sedan resa mig upp. Men det gick inte. Jag fick en stark förnimmelse av att någon höll mig kvar på platsen och att denna någon stod bredvid mig, men där fanns ingen. Det var otäckt att inte kunna resa sig, tyckte jag. Upplevelsen var mycket rumslig, det vill säga närvaron fanns vid min vänstra sida. Därefter hörde jag en metallisk röst långt ovanifrån- den kom inte från min vänstra sida- med ett budskap till mig.
Hallucinationer? Det skulle i så fall vara enda gången i mitt liv.
Ett verkligt budskap?
Jag vet inte. Jag blev rädd och tyckte att det var kusligt, och jag har aldrig återvänt till det klostret. Men budskapet har jag funderat över. För tänk om det var en uppmaning!
1 kommentar:
Uppfattade du budskapet?
Skicka en kommentar