Bara några tankar så här före sänggåendet.
När man läser vad socialdemokrater skriver får man ibland intrycket att samhällets elände bara finns i fattig eller arbetslös arbetarklass.
Naturligtvis är det inte så!
Det finns massor av alkoholister bland rika och väletablerade (de har dessutom råd att dricka) men de super på vita damastdukar
Det finns säkert minst lika mycket kvinnomisshandel i de rikas hem som i fattiga människors, men den döljs, både den psykiska och den fysiska.
Troligen är otroheten större i välbeställda grupper än bland fattigt folk som har annat att tänka på, tror jag.
Även de väletablerades barn strular och är obstinata men de tas om hand på annat sätt och rasar sällan utför.
Var finns den största ensamheten? Bland de hemmavarande som väntar på äkta hälften, som ska komma från konferensen, resan eller kursen, eller i arbetarhemmen?
Var är pressen på barnen att de ska lyckas störst?
I vilka grupper skiljer man sig mest?
Var finns misären???
Upp till kamp emot kvalen! Men vilka kval?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar