Det finns så mycket man kan gå emot, inte för att man egentligen är så engagerad i frågan, utan för att man har ett behov av Kamp, ett behov av att vara i en grupp som på något sätt avgår med Segern.
Ibland kan man bli förskräckt när man ser de uttryck denna kamp tar, då den utmynnar i rena personangreppen (inte i de fall då dessa personer är representanter för makt, då kan det ju vara befogat) bara för att de här människorna tycker annorlunda än man själv.
Jag blir skrämd av detta, så skrämd, även om jag kan inse att allt kanske inte är vad vi brukar betrakta som helt friskt.
Hatet driver sin väg framåt ibland oss, och vem är det som är pådrivaren?
2 kommentarer:
Är inte människor med makt också människor? Har vi rätt att släppa hundarna efter människor bara för att de har makt? Har vi rätt att motivera det beteendet med vår egen självrättfärdighet?
Till slut driver vi kanske den människan in i självmordet, precis som det hände med den norske politikern för några år sedan...
Om man uppenbart missköter sig får man nog vara beredd på att hundarna släpps lösa om man sitter på utsatta positioner. Ett bra sätt att undvika detta är att sköta sig!
Människors självmord kan inte andra människor ta ansvar för. Det finns de som tar livet av sig om de blir lämnade i en relation. Ska den parten som vill lämna stanna kvar inför hotet?
Skicka en kommentar