När jag var ung blev jag förtvivlad när jag upptäckte att någon man ljög eller hade ljugit för mig. Hela världen rasade ihop.
Jag blev ledsen om jag blev illa behandlad, ledsen om jag inte kände mig sedd eller uppskattad. Frustrerad om jag inte visste var jag hade en person.
Med åldern ändrar sig saker. Jag undersöker noga, men idag rycker jag sedan på axlarna och konstaterar att den/de här personen/erna absolut inte kan höra till min inre krets. Den har jag mycket höga krav på.
2 kommentarer:
Det ställningstagandet har jag också gjort.
Samtidigt grämer det hur man kan låta sig förledas utan att märka.
Kan pågå under flera års tid.
Det kan ta tid att bli klok!
Skicka en kommentar