Bland de närande

Idag har jag tillbringat flera timmar bland de närande vännerna, nämligen dem som jag har i en av skrivarklubbarna. Vi hade ett diktseminarium, lett av en ytterst professionell ledare från Skurups folkhögskolas skrivarlinje.
Om två år firar vår skrivarklubb, Skrivarklubben i Blekinge, 50-årsjubileum. Det betyder att vi är den äldsta skrivarklubben i landet.
 Vi är nog också ganska duktiga, tror jag. Fyra gånger om året ges tidskriften Groblad ut och vart femte år kommer en jubileumsutgåva. Själv har jag varit med i två jubileumsutgåvor och många Groblad under årens lopp.
Först var jag med i klubben på 1980-talet, men efter flytten till Stockholm gick jag ur som medlem för att gå in igen när jag återkom till Blekinge 1999. Många av medlemmarna har varit med i många år, så vi känner varandra ganska väl vid det här laget.
På somrarna gör vi utflykter. I somras var denna på hemmaplan i Karlskrona, då en annan medlem och jag guidade. Sedan åt vi middag tillsammans på en restaurang med utsikt över Karlskrona.

Närmast är nu adventssammankomsten som brukar vara välbesökt och jättemysig. Då äter vi hemlagad gröt med skinksmörgåsar, äter hembakade julkakor, läser rim och annat för varandra och så har vi  musikunderhållning. Detta brukar vara en mjuk och fin inledning till julfirandet. Vi som har varit med vid detta brukar alltid återkomma.

På Kristi Himmelfärdsdag åker vi ut i skogen i en stuga. Först grillar vi korv och sedan går vi inomhus, dricker kaffe och läser våra alster och lyssnar på musik.
Vi har ett återkommande program med i stort sett samma programpunkter, där vi alltså också har seminarier där vi utvecklar vårt skrivande, såväl vad gäller poesi som prosa.
Skönlitteratur är kanske den bästa speglingen av verkligheten som finns. Den är viktig.

Kortet av mig är taget under seminariet av Gustav Karlsson, tidigare mångårig redaktör för vår tidskrift Groblad.