Tron på ett evigt liv

Det finns en fara i att bo ensam- i vart fall  bor jag ensam för det mesta. Ordningen blir det kanske inte så noga med som när man är flera i hushållet. Katten bryr sig inte, vad jag vet.
Då blir det ju också så att när besök är i antågande blir det full fart. Igår sorterade jag om i bokhyllor här i huset, bland dessa cirka   1600 böcker, av vilka många inte är lästa. Nu skriver jag inte och inte "ännu inte". Men vilka intressanta böcker jag har köpt, kunde jag konstatera. Och? När ska de läsas?
Jag inser att jag nog måste ha trott på ett evigt liv, inte ett sådant efter döden, utan här och nu, för jag skulle i vart fall säkert behöva tio normala livslängder för att komma igenom den införskaffade litteraturen. Tidsoptimist? Jo, det kan man kanske kalla mig. I det fallet.
Det blir nog till att göra en sorts schema- som vanligt när något ska bli gjort i det här huset! Så att några blir lästa innan jag lämnar jordelivet.