Varje vecka år ut och år in lämnar jag in samma rader på Lotto. En period gjorde jag uppehåll, men sedan började jag igen med identiska rader. Ett hopp, som egentligen inte är något hopp, för chansen till de stora vinsterna är ju minimal. Högen med småvinster, mellan 20-max.120 kronor växer, men en gång vann jag faktiskt 3000 kronor på Joker, fast det är snart tjugo år sedan.
Det är drömmen om ett annat liv som får kosta den där hundralappen i veckan. Jag tycker att möjligheten är värd priset.
Ibland leker vi med tankar som vi vet är orealistiska. Det gjorde jag själv i många, många år, väntade på en islossning och på ett mod som aldrig infann sig.
Sommaren blev aldrig riktig sommar för min del, eftersom jag led av svår bronkit den största delen. Det blev inga bad i den svarta baddräkten med den nyinköpta, genomskinliga, svarta strandponchon, ingen sol som värmde min kropp, för jag fick inte vara i solen med den antibiotika jag tog, och sedan regnade det.
Och jag tänkte att livet är kanske som det där Lottospelet att vi satsar och satsar och når aldrig riktigt fram. Så gick jag ut och tittade på de sista (?) rosorna som blommar och tänkte att rosor och drömmar hör ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar