förr sade man zigenare, och det var inget fel med det. Jag undervisade enbart romer under ett år i Malmö i slutet på 1970-talet. Det var en mycket spännande tid som vände det mestaupp och ner, för det var en helt annorlunda kultur. För att vi skulle klara jobbet sattes vi i fortbildning, tre veckor, en vecka i taget,i Tällberg. De här veckorna framstår som något av det bästa jag har upplevt i fortbildningsväg och jag är mycket fortbildad och konferensad.(bra ord!)Jag minns hur snön gnistrade och värmen inne i husen, den goda maten och de intressanta föreläsningarna från den första veckan. Sedan flyter minnena ihop. Jag träffade också bästa väninnan från lärarhögskolan. Hon är död nu sedan flera år.
Det finns för närvarande en familj i vår by. Jag måste erkänna att jag känner mig lite irriterad när de står vid sopcontainrarna och plockar. Kan man verkligen hitta något där? Men häromdagen hälsade jag på mamman i familjen, och idag möttes vi när jag slängde sopor, och hon samlade burkar. Jodå, hon hade fått ihop en del. Hon talade knappast någon svenska, men svarade mig på tyska så då kunde vi kommunicera. Stor familj, många barn och barnbarn, dåligt med pengar, sade hon. Var kom de ifrån? Jo, från Serbien? Hur länge hade de varit här? Nio månader, men de skulle åka tillbaka nu.
När jag körde hem till mitt hus tänkte jag att jag hade glömt den där ilskan som jag bar med mig under de senaste sex åren i mitt lärarjobb när jag arbetade med invandrarungdomar/asylsökanden. Den där dova vanmakten som ibland omplanterades till telefonsamtal och kontakter med Migrationsverket, givetvis alltid lönlösa.
Vi kan inte ha helt öppna gränser, och jag som har haft så mycket kontakt med Stockholms södra förorter och med förorter i Göteborg hör nog till dem om tycker att vi borde ha satt stopp tidigare. Det har blivit för många, ja, faktiskt har det blivit det.
Men det är väldigt, väldigt svårt att tycka detta när man står ansikte mot ansikte med en mjuk och välvilligt konverserande äldre (? säkert mycket yngre än jag) kvinna. Då faller alla de där tankarna, och man undrar om vi inte hade kunna härbärgera denna familj också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar