Det är naturligtvis intressant att notera att samtidigt som folk är irriterade över personliga angrepp på bloggar ökar besöksantalet kraftigt när man praktiserar den typen av skriverier. Men det finns väl en sorts hyenamentalitet hos oss (alla?).
Igår konstaterade jag att L.F. på sin blogg hade gått ut och lagt hela skulden på senaste bråket på mig- som vanligt. Det finns människor som är vita som snö och aldrig någonsin har någon som helst del i det som händer i deras liv. Han skriver också om felbeslut.
Men, för mig är gränsen nådd, och denna destruktiva kontakt nu avslutad. Det borde den ha varit för länge sedan!
Jag vill ägna mitt liv åt kreativa och uppbyggliga sysselsättningar och kontakter och lämna harvande, hämnder och rättshaverier. Själv har jag väl aldrig kommit till det sistnämnda. Därtill är jag för bekväm. Det finns en gräns, och sedan struntar jag i saken.
Och nu ska jag repetera inför de kommande två guidningarna, en nästan heldag på tyska i tre städer. Det ska bli roligt!
Så jag önskar L.F. lycka till i livet och med ögonoperationen!
PS Jag rensade en del på bloggen igår. Inte för att "undanröja bevis" som någon tror (Vad skulle det vara bevis på?) utan helt enkelt för att jag kände att jag överhuvudtaget inte hade intresse för den här affären med L.F. längre. Den är slut och över för mig, och jag vill inte ha kvar så mycket bloggutrymme för den. DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar