Handlar kontroverserna mellan Sd och andra partier enbart om synen på invandringen? Och är till exempel alla socialdemokrater så positiva till den, fastän gemene man låter väldigt negativ oftast?
Om man satte politiker med påsar över huvudet, skulle de då kunna samarbeta med vem som helst?
När man har lämnat ett parti kan man då plötsligt anamma ett annat partis linjer, som inte alls är likartat det man stödde tidigare? Kan man först intensivt debattera ett partis politik som offentlig bloggare för det partiet, och sedan gå över till andra sidan och debattera minst lika intensivt där för detta andra partis politik? Är det trovärdigt?
Ja, jag har själv bytt parti, men jag tycker inte att skillnaden mellan S och en mera socialliberal inställning hos Fp är så stor. Står man inte ut med det kollektiva tänkandet så måste man gå från S och V, det bara är så. Och jag stod inte ut med det.
Nej, jag undrar givetvis nu därför att jag har följt en f d sverigedemokrats intensiva kamp på s-bloggarna för att S ska återkomma till maktens korridorer.
Och jag har också läst hur denne/denna hyllas för sina åsikter av några.
Dessa åsikter måste ju ha ändrats sedan den tidigare partifärgen, eller hur? Eller är det så att s egentligen inte är så noga? Man har kanske inte riktigt satt någon ideologisk prägel på sina frågor? För man får väl förmoda att man inte ömsar skinn hur som helst, utan att man bär med sig ränderna från sitt gamla parti.
Försök! Sätt påsar över huvudena så att ni inte vet vem ni talar med, så får ni se var ni egentligen har era sympatier! Kanske där ni minst anar det! Det vore väl en kovändning i politiken, det!
Intressant fenomen det här, tycker jag! Det är kanske bara partinamnen som skiljer och skrämmer?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar