Det är lite kyligt nu på dagarna, men ändå är detta den tid på året som jag tycker bäst om. Hösten, speciellt nu i september ger mig ro.
Jag var ute och arbetade lite i trädgården och tittade då på mitt stora äppleträd fullt av röda äpplen. Och då tänkte jag att det trädet ser ut precis som de träden jag målade på teckningar i barndomen. Det var villor med äppleträd och flaggstång och så mamma, pappa, barn och hund. Jag minns inte att jag målade katter, för jag var lite rädd för katter som barn. Och ändå blev jag en typisk kattmänniska. Katter fascinerar mig, för de fostras exakt så mycket de själva vill fostras. Min 13-årige Bellman, som togs över från dottern när hon flyttade ihop med en annan kattmänniska, och det liksom blev för många katter, är en otroligt kommunikativ katt.Vi bor verkligen tillsammans, han och jag, och ibland när han tycker att jag sitter för länge vid datorn kommer han in och "pratar" med mig. Men han förfaller på en dag när han gör besök hos sin förra matte och deras katter, för de katterna har mycket större frihet än han. Han får inte hoppa upp på borden eller gå på diskbänken, men det gör han då, och ett par dagar efter besöket också hemma! Tills ordningen återställs.
Men för att återgå till trädet. Jag tänkte på idyllen som jag ritade och hur sådana idyller kan vara, och hur jag själv lämnade en sådan idyll för att bli ensamboende med ena barnet. Och nu hör jag hur de som har haft tid till att tänka på goda dagar efter pensioneringen kan resa ut och spendera de pengar de har sparat. Det borde jag ha tänkt på i stället för att rusa iväg genom livet fullt upptagen av nuet.
Men så tänkte jag att egentligen skulle jag också kunna åka iväg om jag intecknade huset mer. Eller också kan jag ju, som tidigare, jobba mig ut. Förra året erbjöd en resebyrå mig en resa till Italien och en till Tyskland, men då hade jag varken kraft eller möjlighet till så långa resor. Men med x antal kilon mindre skulle det kanske gå. Tror att jag ska läsa en av de där coachböckerna om hur man kommer till sin maximala potential.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar