söndag 11 september 2011

En kamp om Gud?

Att föra en diskussion om kyrkan och kyrkans utveckling och innehåll, det kan jag tycka är motiverat. Men när diskussionerna och debatterna börjar handla om Gud och Guds existens, då måste väl varje tänkande människa reagera.
Man kan inte vinna ett slag om Gud eller Kristus. Detta har jag redan haft  åsikter om här på bloggen. Gud finns, trots allt käbbel och alla olika uppfattning. Oavsett vad humaniserna säger, finns nog Gud i alla fall. Tror jag. Ingen ateist i världen lär kunna jaga bort detta faktum.
Och Gud är allas Gud, han finns om man är troende eller ej.

Jag ska nu ägna den närmaste tiden åt att försöka inse att jag nog inte är fel i allt; min tro, min livsstil, min utbildning, ja, allt.
För så kan man ju också bete sig mot andra om man är en riktigt god kristen att man försöker få människor att tro detta som sig själva! Att de är fel, helt enkelt!
Egentligen skulle jag vilja gå ut på de stora kyrkliga debattbloggarna och säga
- Håll käften och gå ut och visa lite kristet sinnelag i stället!
Det är nämligen så kristendomen utbreder sig och inte genom en massa stortrutat gafflande om vem som har rätt!
Man hinner kanske inte allt. Antingen måste man nog lägga huvudvikten vid ett ständigt teoretiserande och vändande och vridande eller också lägger man sin tid på medmänniskan.
Var nu denna finns, undrar jag, i ett hus vid skogsbrynet på en förgäten ort.
Ibland läser man om kända personer, som måste känna massor av människor, men som har legat döda ensamma i sin våning eller sitt hus, för ingen har varit där eller hört av sig. Och man undrar hur detta är möjligt.
Men det är nog helt möjligt.Man kan känna och vara känd av en massa människor och ändå leva i stor ödslighet i synnerhet ute i byar och mindre städer, där man inte har någon sorts singellivsstil, som ju trots allt finns i storstäderna.
Den erfarenheten har nog många människor gjort.
Man skulle kanske flytta närmare sina barn? Fast sedan kanske de flyttar vidare...

2 kommentarer:

Den senaste (?) fästmannen sa...

Du blir provocerad av varje tanke som du inte har tänkt själv och frågar "Är det något fel på mig?"

Jag har inte gått i kyrkan idag. Jag har slutat med det. Jag kan inte få ihop det, att så mycket prat om kärlek kan leda till så mycket elakhet, att så mycket prat om godhet kan leda till så mycket ondska.

Politiken är ett spel. Spelar det någon större roll vilket lag man är med i, när spelet är det väsentliga? Det viktiga är väl att arbeta för en god sak, och om man nu tror att välstånd skapa genom att flera företag konkurrerar på en marknad, så borde väl det gälla även politiken?

Jag känner i varje fall inte till ett enda exempel på att det är bättre att bo i en enpartistat än i en stat med flerpartisystem.

nya tant lila sa...

Så, ideologierna bakom partierna finns inte längre?
Med ditt resonemang kan man ju kratta på vilka gångar som helst, bara man krattar.Konstigt, så har jag aldrig sett politiken. För mig ligger det en människosyn bakom.