De sista två-tre åren av mitt lärarförvärvsarbete var jag mycket dålig i återkommande svår värk. Det blev många korta sjukskrivingar på en dag eller ett par dagar. Jag såg framför mig en pensionärstillvaro i halvt handikapp.
Diagnosen löd värk av fibromyalgiliknande karaktär, utan de klara definitionerna.
Så slutade jag arbeta, och när värken försvann vet jag inte riktigt, men idag är det mycket, mycket sällan jag märker av någon smärta i min kropp på det sättet jag hade tidigare. Nu är det tre år sedan jag gick i pension, fast jag jobbar ibland som guide, som jag ubildade mig till förra året.
Vad var det då? Stress? Ja, troligtvis i en kombination av mycket stillasittande i litet grupprum med små grupper, som jag jobbade med. Men mest tror jag nog att det var en pressad arbetsmiljö, inte av eleverna utan av systemet. Grundskolans högstadium var för mig, egentligen folkhögskollärare till yrket, en omänsklig institution, som borde rivas från grunden och byggas upp på nytt till en annorlunda modell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar