Vad håller tron vid liv?

Vad  får oss att tro? Och vad håller tron vid liv?
Vad har hållit min egen tro vid liv? Är det att jag idogt har studerat skrifterna och intellektuellt kommit fram till att de är riktiga och trovärdiga? Nej, inte alls, men visst har jag läst en del ändå.

Men varje gång en dörr stängs och en dörr öppnas på ett förunderligt sätt i mitt liv, då tror jag att det finns en Gud.
Jag ömsar skinn ibland, byter riktning och tar avstånd från tidigare förhållanden i livet. Då kan det komma perioder av tomhet och villrådighet, men då händer det alltid att jag plötsligt möter någon som jag helt har glömt bort. Det är som om någon visade mig på nya möjligheter,  på människor som jag egentligen inte har sett.

Som när jag för tolv (oj, vad tiden går!) år sedan kände det som om någon hade kastat upp mig i luften, och jag inte visste vad jag skulle göra med mitt liv, och det plötsligt en dag dök upp en annons om en universitetskurs som jag tyckte verkade så intressant. Och ungefär samtidigt kändes det som en kraft bar mig på starka armar.
Då visste jag att Gud fanns- också för mig i mitt personliga liv.

Och vad hände med kursen? Den gav mig så småningom ytterligare en akademisk examen och många, många andra intressanta studier. Dessa blev sedan början på en ny yrkesbana, och är så fortfarande då jag ju till stor del jobbar på tyska på guideturerna. Så, dörrar stängdes och dörrar öppnades, det gäller kanske bara ibland att se när det är en dörr på glänt.