Det märks att många kyrkligt anställda bara har varit kyrkligt anställda i sina liv, och dessutom i många år i statlig tjänst, ibland med så kallad konstitutorial, (blev det rätt?) vilket innebar att de inte kunde bli uppsagda från sina tjänster.
För vad hade hänt om de hade varit anställda i privata företag och uppträtt som de gör? Hade de där kunnat åberopa Gud för att slippa sina arbetsuppgifter eller hållit på att förtala och gnöla över kolleger eller förhållanden inom institutionen? Fast Gud finns kanske endast för prästerskapet som tror sig åka i någon sorts gräddfil.
Det borde vara krav på att de hade varit ute i det verkliga arbetslivet, som inte innebär att man skrider fram i exklusiv brokad, och där man får rätta in sig i ledet hur ens samvete än ser ut!
Då hade de kanske också på ett annat sätt kunnat förstå sina församlingsmedlemmar. Småborgerligt folk som har levt i livslångt reservat är inte alltid så lämpade att själavårda, tror jag.
2 kommentarer:
En stor del av SvK:s präster kommer från andra yrken. Bland de jag känner finns lärare, journalister, stridspiloter, personalchefer, sjuksköterskor.
Men jag måste fråga - du var ju inte så pigg på att präster skulle kunna sägas upp? Det tyckte du var "misshandel" eller hur du nu uttryckte det.
Det där med annan yrkeserfarenhet är varierande. De präster jag har varit i kontakt med har varit prästbroilers, komna från skyddade miljöer, många tidigt gifta och tidigt föräldrar.
Man kan väl ha kvar dem och disciplinera dem, de behöver väl inte sägas upp.
Men visst är det fantastiskt som de tillåts gnälla hela tiden år ut och år in.
Skicka en kommentar