För ett antal år sedan firade jag ibland gudstjänst i en församling där ett stort och klart VI- tänkande florerade. Detta kan man bygga blomstrande församlingar på, ja, vem vet, detta är kanske hemligheten i församlingsbyggande, att få människor att känna sig speciellt tillhöriga, och därmed också exkluderande. Dom och Vi.
I det privata händer det också ofta att familjen är en sluten enhet. I alla fall hände det ofta förr. Men sedan öppnades den upp. Arbetsplatsen blev kanske till det mest väsentliga. Fortbildningar och firmafester med övernattningar gjorde ibland att gränser överskreds, som inte borde överskridas av människor i fasta relationer på annat håll. Allting kom att flyta, och värnandet, omhändertagandet, av de närmaste flöt ut i periferin. Nu gällde det kanske att vara så smart som möjligt för att kunna behålla båda sidorna av livet, det gamla etablerade och det nya. Ibland fungerar sådant, ibland spricker det. Jag är övertygad om att många äldre kvinnor har tvingats leva under ytterst förnedrande förhållanden bakom fasaderna av ekonomiska skäl. De har helt enkelt inte kunnat skilja sig på grund av att då hade de haft svårt att överleva drägligt.
Man kan inte bygga gemenskap med någon genom utestängning. Detta gäller inte bara otrohet utan annan utestängning också. Om jag själv är medlem i ett politiskt parti och min närmaste är med i ett annat parti, så är det inte så bra för kärleken att aktivt gå ut och förlöjliga den partigrupp den andra hör till, eller att betona att man tillhör ett Vi som bekämpar ett Dom dit den närmaste hör. Detta mår naturligtvis ingen kärlek bra av, om den ens överlever. Man måste ha större fingertoppskänslighet än så för att sådana relationer ska fungera. Samma sak med den kyrkliga tillhörigheten. Hånar man ständigt den liberala kyrkotillhörighet som ens partner tillhör och talar om hur rätt man själv är och hur fel de andra är, sätter detta spår.
Ingen gemenskap bygger på att man tar avstånd från den älskade i alla tänkbara förhållanden offentligt. Så växer förvisso ingen kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar