Starka kärleksörter

Fyra av mina fem mostrar hade inga barn. Alla mostrarna var mycket speciella. En av dem gifte sig i 40-årsåldern med en tapetserare, en sådan av den gamla sorten, som hade utbildats i Tyskland och Schweiz och hade gedigna hantverkskunskaper och egen firma. De fick inga barn och bodde mycket enkelt i en stor etta med stort kök i centrala Lund. Men detta att de var så ekonomiska gjorde naturligtvis också att de kunde spara pengar.
Deras möbler var välgjorda och av högsta kvalité. Flera finns genom arv sedan många år i mitt hus. Två fåtöljer, omklädda i grönt skinn, importerat från Schweiz, och matrumsstolar som jag nästan har lyckats få samma mönster på som det ursprungliga. Vid det gedigna ekbordet har jag ätit mina frukostar i många år.
På något sätt lever min moster fortfarande kvar. Men inte bara i möblerna för hon hade förunderliga växter. 1978 ärvde jag en "Svärmors tunga" efter henne, och den finns fortfarande, liksom de krukväxter som har blivit till av sticklingar från denna.
Min moster hade också vad hon kallade en fantastisk sedumplantering i en balkonglåda.
Jag vill minnas att vi satte några av de växterna på hennes grav. En  del tog jag till mitt stenparti. I somras råkade tillfälligt sammanboende av misstag plocka bort några kvarlevande plantor, men vi fick dem i jorden igen, och nu blommar de för fullt.
Visst är det förunderligt hur en människa på något sätt kan leva vidare i det hon lämnar efter sig, och detta behöver inte vara några barn. Hennes kärleksörter har stor växtkraft, trots att ägaren dog 1978.