Så ser vi ljuset

En liten kattunge hade  trillat ner i ett rör två meter under jord under ett hus och kunde inte komma loss kan vi läsa på nyheterna.
Räddningstjänsten, personal från djursjukhuset och Anticimex kämpade för att få loss det lilla livet.
Vi kunde läsa igår att de inte hade lyckats rädda katten.
Nu har fem rörmokare hjälpt till, och de lyckades med hjälp av en specialkamera, så att de såg var katten befann sig och kunde locka den med mat, få upp den. Sedan togs den om hand av en djurambulans.
En sådan historia ger väl ändå hopp om människors godhet!
Den påminner mig om min dotter och sambos sista kattillskott som min dotter hittade inkrupen i ett rör, troligen ca två veckor gammal, pipande, rädd och tilltufsad. Sambon, som är mycket  smal, lyckades krypa in efter den och hämta fram den. De hade från början inte tänkt behålla den för kvoten av katter och hundar betraktade de som fylld.
Men det blev mera dramatiskt att hålla den vid liv än de hade kunnat föreställa sig, för kattens mage klarade inte riktigt av mjölkersättningen. För att få magen att fungera blev det veterinärkostnader för 2 500 kronor. Och då, när de hade kostat på den så mycket fick den stanna.
Lite senare var det ytterst fascinerande att se husets två andra katter sätta sig och vakta medan den lilla, lilla katten åt, och att se den stora, svarta hunden försiktigt lyfta sina tassar i närheten av den för att inte trampa på den pyttelilla katten.
Denna korpsvarta katt går nu som vuxen katt mestadels till den lika  korpsvarta, jättestora hunden. Där lägger hon sitt huvud och stryker hans nos med detta. Och han slickar henne lite förstrött tillbaka.
Vaddå som hund och katt?