Vad är en präst egentligen? Borde man inte vid prästvigningen få tala om vad man tänkte göra med sitt prästerskap för att få lov att vara präst?
För mig är en präst först och främst en person som vårdar sin församling och sina medmänniskor. Men på senare år har det börjat komma fram en helt annan kategori människor, kändisfolket, de som vill synas och höras och som har prästerskapet som en plattform att verka utifrån, som en fjäder i hatten. Det är de som hellre sitter i tv-soffan än står i en predikstol i en kyrka. De som vet bäst, som försöker vara trendsättarna i Svenska kyrkan. Det är hos dem som tidningarna gör hemma-hos- reportage, när de sitter i den trendiga soffan med hunden. Ja, jag har också läst ett hemma- hos- reportage från en biskopsbostad.
Märkligt nog verkar dock sorten mest innehålla kvinnor. Det är kanske någon sorts ny, andlig skönhetstävling som det handlar om?
Kristendom kan inte främst vara påfågleri.(bra ord, eller hur?) Kristendom är något annat, något att vila i, inte något att briljera med, inte en språngbräda för att egot ska få synas.
Gud bevare oss för den nya sortens prästinnor! Ge oss stillhetens och godhetens medmänniskor i stället, de som använder sitt liv i tjänst för församlingen och medmänniskorna, inte för att hitta anledningar till att stå på scenen och skrodera. Kristendomen växer inte på det sättet! Kristendom är inte en debatt som ska vinnas, den är ett rike inom oss som ska växa!
14 kommentarer:
Vet inte om jag utmanar för mycket om jag säger att fenomenet är tydligast bland de som "mitt i livet" får en kris och sen upplever att de måste lyckliggöra kyrkan med sina rön.
De ser kyrkan som till för dem och deras budskap.
Det andra alternativet - att ge sig själv till kyrkan - måste man kanske vara ung och naiv för att gå på...?
Vet inte. Jag tänkte på tv-soffsprästerna som sätter trender liksom av sig själva utan församlingsanknytning.
Jag blir så trött på dessa teorier utan anknytning till en verklighet
och människor i en församling. Det måste ju vara där det gedigna arbetet sker, eller hur? Och varför blir man präst om man hellre vill vara ex. mediamänniska?
Samtidigt finns ju de med - de församlingstrogna - de präster som är/varit viktiga för mig är inte de som sitter i teve-soffor utan de som jag möter i 'min' församling och verklighet. Men, visst blir det fel med präster som använder sitt prästerskap för att driva en egen agenda. Som tur är, tror jag, men är kanske naiv, att de är ganska få. Eller?
Jo, de är få, men blir ju offentliga trendsättare genom att det är dem som många människor kommer i kontakt med via media.
Och du vet säkert själv hur det är när man ska skriva något. Vem kan man fråga? Och så blir det någon som är kändis. Hur förankrad denna person är i egentligt, genuint kyrkligt arbete vet säkert inte en reporter utan anknytning till kyrkan. Det blir fel bild, tycker jag ibland.
Jag vill inte ha några veckotidningspräster! Inte heller några som egentligen är artister!
Eller gapiga feminister!
Jag vill ha präster som ger ro och styrka!
Ja, de är ju dem som media tillkallar när de vill ha 'kyrkans perspektiv' så på så vis blir de ju trendsättande och allmänheten får en skev bild.
Ja, precis, så gör man ju som reporter, man kontaktar dem man känner till, eller hur?
Tänk bara på den store manlige kändisprästen, han på Ön. Hur många gånger har inte han fått uttala sig i media?
PS Fast han har åtminstone en församling också!
Känner igen det. Som nyhetsbyråreporter en gång i tiden hade vi en lista på experter som kunde uttala sig i olika frågor - med resultatet att samma ekonomer valsade runt i all media. Inte för att de nödvändigtvis var bäst, men för att de var pratglada.
Egentligen är detta ett dilemma.
Kanske "kändisprästerna" själva ogärna vill medverkar i media och intervjuer.
Jag undrar vad det skulle bli för ljud i skällan om de nekade.
Mediafolket är inte att leka med.
Ö-prästen var nog inte så bra att ta som exempel men det är bara vad jag tycker.
Hälsar Vally
Carolina! Jo, så är det ju. Man
tar dem som man vet "levererar" (jag har jobbat som frilansare och gått på Poppius). Och så är det ju inte alltid så lätt att hitta folk om man inte är insatt i området.
Vally! Jag tyckte jag var tvungen att nämna en man eftersom jag mest har skrivit om kvinnliga kändispräster. Och han "levererar" ju- så det visslar om det! Det vet man inom media!
Ja det gör han verkligen och så har han HUMOR.
Jo, humorn är det positiva.
Du skriver så klokt: "Kristendom är inte en debatt som ska vinnas, den är ett rike inom oss som ska växa!"
Är det därför du är en så aktiv debattör på flera olika bloggar som diskuterar kristen tro?
Det handlar väl om vad man säger på debattsidorna! Man behöver väl inte tiga!
Skicka en kommentar