Vi stod vid pärleporten (heter det så, där det ska väljas väg?)
Där stod en stor gestalt, och han (jo, jag såg en Han) började med att fråga ut tocken.
- Hur känner du dig?
- Bra!
- Hur tycker du att dina kunskaper om Bibeln är?
- Utmärkta!
- Hur känner du dig som medmänniska?
- Mycket god!
- Hur ser du på andra kristna bröder och systrar?
- Tja, systrar vet jag inte, men många bröder är ju oerhört olärda!
- Och hur ser du på Jesus?
- Han offrades för våra synder.
- Så nu är du syndfri?
- Kristus dog för mig!
- Så nu är du syndfri?
- Kristus dog för mig! sade jag ju. Jo, men jag har absolut levt ett rättskaffens liv. Fråga folk! Det är nog ingen som kan säga annat än att jag har varit en god kristen.
- Har du någon gång baktalat någon broder eller syster...?
(tystnad)
- Har du någon gång drivit människor mot varandra?
(tystnad)
- Har du alltid varit trogen mot din omgivning?
- Ja, jo, absolut! Absolut! Men får jag inte komma in nu?
- Min käre vän, din väg går ditåt... neråt... du behöver nog lite mera tid att fundera och mogna...
Usch, nu började jag tycka att drömmen var riktigt hemsk!
Och tocken gick neråt och neråt och neråt, och till slut såg jag inte honom mer.
Så vände sig den store gestalten mot mig och jag kände mig kall och rädd, men kall var jag så klart för jag måste ju ha varit död i drömmen...
- Jaha, och så var det din tur!
Då - ack lycka!- vaknade jag med ett ryck och med svår hjärtklappning. Men jag levde! Och jag gick fram till min Bibel och slog upp den och började läsa....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar