Människors förljugenhet är stor. I vissa grupper är den större än i andra.Alla spelar med. Om man kommer från andra förhållanden med en mera rak kommunikation, har man naturligtvis svårt att förstå krusidullandet och det faktum att människor, som har baktalat varandra, sedan smilar och håller varandra om ryggen som de bästa vänner.
Men tänk om man skulle berätta...
Den begåvade NN och den begåvade HH brukade skratta åt dig bakom ryggen! Vet du det?
eller
Vet du om att du kallas för "påven" i XX, för att de tycker att du överdriver i brokaden? Och att det har sagts att du är "glad för fruntimmer" ?
M.m.m.m. Ja, tänk om man hade berättat... Kanske hade orden stockat sig i halsen på en del då!
Min vän i nästan 20 år, nu avliden sedan 2013, hade alkoholproblem som han inte kom tillrätta med. Ibland har jag funderat på att skriva om erfarenheterna av att aldrig veta hur det blir. Kommer? Kommer inte?
För även om jag faktiskt endast såg honom berusad ett par gånger under alla dessa år, så var ju problemen påtagliga. Men å andra sidan så dryper ju litteraturen av folk som skildrar alkoholister. Det är inget nytt.
Nej, det intressanta är de otroligt putsade fasaderna. Han hade också en sådan. De som är som stängda fönsterluckor bakom vilka man inte har någon som helst insyn. Det fenomenet är intressant! I den bästa av världar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar