Domkapitlet i Visby har alltså tagit prästen, som har utnyttjat flickor, till nåder och låtit honom få tillbaka prästämbetet.
Och så dyker det där med den kristna förlåtelsen upp i diskussionen igen...
Hur mycket ska man förlåta?
Ju äldre jag har blivit desto mera medveten har jag blivit om att man måste dra en gräns mellan kristen förlåtelse och mental ohygien.
Det finns definitivt saker som man inte ska förlåta! Där man måste sätta ner foten och säga stopp.
I mitt eget liv har jag varit alldeles för slapp många gånger. Det straffar sig i självbilden!
Om man ska resa sig ur en förnedrande situation ska man nog för en stund glömma det där med förlåtelsen!
Jag har försökt att bättra mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar