Just nu pågår en diskussion på Bloggardag om ärendet med den präst som själv hade avkragat sig , men nu av domkapitlet i Visby på nytt har blivit påkragad. Han var gift och hade barn, men trots detta tog han ner sextonåriga tjejer i källaren under kyrkan och hade samlag med dem.
I sak har Dag S. inte sagt något, utan han ojar sig i vanlig ordning över några ämbetsbröder som har gjort fel. I detta fall är det förre biskopen i Visby, Lennart Koskinen, som har skrivit ett brev som inte passar Dag.
Men nu dyker det som är totalt töntigt upp. Man skriver om syndernas förlåtelse, man talar om den oskyldige Jesus, man skriver om att Gud förlåter våra synder.
Jag vet faktiskt inte om man ska skratta eller gråta. Vad är det här för dumheter?
En man som har burit sig åt på det viset är naturligtvis totalt olämplig att vara präst. Förlåten eller oförlåten!
Det anser jag nog också att de som försvarar tillvägagångssättet är.
Men det är inte första gången som det dyker upp konstigt försvar i någon sorts snedvriden förlåtelse av människor som ingen annan tycker borde förlåtas. För några år sedan var det en politiker som hade köpt sex av en underårig, ja, han hade visst till och med förmedlat sexuella tjänster av henne till andra, som försvarades av många.
Måste man inte undra hur dessa prästers egna syndaregister ser ut?
2 kommentarer:
Jag misstänker att det är lätt att knipa godhetspoäng i sådana sammanhang. Kanske blir förlåtelse något att pråla med? En parallell til vänsterns tolerans in absurdum?
Tocke
Jo, så är det nog! Det är väl "fint" att vara förlåtande!
Skicka en kommentar