onsdag 11 mars 2015

Allt okey den här gången

Min gamle vän, som är 75 år gammal, lever än. Man vet ju aldrig! Ingen är odödlig, men risken känns onekligen större att någon har gått hädan i den här åldern, och han bor långt härifrån. Det är trevligt med kontakt på avstånd, bara han inte hela tiden hade tjatat om att få ner mig till Lanzarote! Dit vill jag inte!

Jag försöker nu att promenera åtminstone en liten sträcka varje dag för att återfå kraften i benen. Stavarna är bra för axlarna också känner jag. Man ska ha cirkulation i musklerna, så klart!

Det senaste året har varit en lite kuslig upplevelse. Som att stå vid sidan om livet och inte kunna delta. Sedan är jag kanske lite sjåpig, har jag tänkt ibland, när jag ser människor komma gående med hjälp av kryckor. Men jag måste köra bil för att komma härifrån.

Olika företag som man har kontakt med har ju börjat ge födelsedagspresenter, ibland riktigt fina sådana. En av mina var femtio kronor från en av mina bokklubbar. Då köpte jag en bok om trädgårdsarbete till reducerat pris, där man skulle skriva in vad man hade gjort och följa detta. Jag har mycket som behöver göras, men jag är glad över att jag hade trädgårdsmästare i höstas. 

Nu kan jag ju böja mig utan att få ont i benen och kan börja jobba ordentligt i trädgården! Jag ser fram emot våren och att få sitta på min uteplats!






Inga kommentarer: