Det enda positiva för media tycks vara idrottsresultat.
Jag undrar hur detta påverkar oss!
Fast den värsta ondskan är väl inte den som är tydlig. Nej, den värsta är den som finns under godhetens mantel. Dit hör naturligtvis kyrkliga sammanhang.
För närvarande försöker jag bearbeta sent vunna insikter om denna fruktansvärda och manipulativa orm som finns också i vår kyrka. En sak är de tydliga meningsmotsättningarna. En helt annan sak är det långsiktiga, förödande och manipulativa arbetet för att riva ner.
Vi har också den sortens ondska i relationer. Det allra värsta måste vara incester, när en människa som ska vara den som värnar ett barn i stället gör det som allra mest illa.
Eller när kvinnor blir våldtagna och förnedrade i nära relationer. Eller när föräldrar på annat sätt sviker sitt barn.
När den trygghet som ska vara grunden och basen utifrån vilken en människa får kraft rycks undan och hon står där totalt ensam och övergiven.
Ju äldre jag har blivit ju mera har jag insett hur fruktansvärt vi handskas med varandra. Flera kvinnliga bekanta till mig har blivit övergivna i hög ålder av sina män. Och där har de suttit med en usel pension, för de har passat barnen i stället för att förvärvsarbeta på heltid när barnen var små. Vilket svek!
Jag brukar säga att förr var jag rädd för en massa olika saker allt ifrån att åka hiss till åskan. Den sortens rädsla har nästan helt försvunnit för min egen del.
Numera är jag bara rädd för människor!
Trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar