Efter en uppväxt i storstadsområde flyttade jag till landet, för det får man väl kalla byn där jag bor. Men först bodde jag några år i en by med nybyggda småhus mellan Malmö och Lund, där ännu byamentaliteten fanns kvar. Det dröjde ganska länge innan jag förstod den sociala kontrollen och skvallret. Men skvallret är långt ifrån alltid illasinnat. Det är mera ett sätt att umgås. Man talar om andra och inte om sig själv.
Det där intresset för andra och andras liv finns på annat håll också. Inte bara i veckotidningarnas skvallerspalter, utan också när det gäller exempelvis homosexuella. I samband med att Pridefestivalerna blir fler och fler, blir det naturligtvis aktuellt. Personligen tror jag att dessa festivaler är till mer skada än nytta, för de ger en förvrängd bild av det som i de flesta fall är helt vanligt vardagsliv.
Vissa präster och en del andra är otroligt intresserade av sex. De kan hålla på att diskutera detta hur mycket och hur länge som helst. Fast det är kanske inte så konstigt i en miljö där sex har varit så tabubelagt. Man har kanske inte heller så stora erfarenheter själv.
Men det som förvånar mig i den otroliga översittarstilen är att man inbillar sig att man har rätten att tala om för andra människor hur de ska leva sina liv, om de ska få gifta sig och om de ska få skaffa barn eller inte. Detta trots att man inte alls är i någon position där man ska fatta beslut om sådant.
Den enda förklaringen till detta intresse, som väl snarast ter sig sjukligt, måste ju vara att de här personerna lider brist på ett eget liv. Många har säkert bara nätet som sin umgängeskrets i en konstlad värld med "vänner". Då kan det nog bli så här konstigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar