Det är möjligt att jag inte hade uppfattat den omtalade klockringningen i Jönköping på det sätt jag gjorde om jag inte hade haft erfarenheter av den person som stod bakom.
Men mina erfarenheter fick mig att se ett mönster. De goda mot de onda. Då ser de det som legitimt att attackera - i detta fall med kyrkklockor. Det var ju så att en gång var det jag- och inte nazisterna- som var fel, det var mig man skulle, om inte ringa bort, så i alla fall få bort. Och sedan skulle Ledaren - som jag ser det- stiga upp på tronen, i detta fall på rektorstjänsten. Han den gode, som passade i en miljö som i själva verket var helt sjuk!
Jag minns en tidningsartikel, där styrelseledamöter gick ut och sade att de var helt eniga, och att de hade facken med sig. Jag var fel, jag hade jagats in i ett hörn, där man fick mina reaktioner till den yttersta orsaken till att jag skulle bort; tidningsuttalanden och kritiken mot en konsult.
Nu blev det inte så att Ledaren fick tjänsten, för där sade bland andra biskopen nej. Han insåg väl att tillvägagångssättet skulle vara alltför tydligt då. Men vad hade jag sagt? Var det inte den avsikten jag länge hade påpekat? Hade jag fel?
Så i stället ägnar sig nu personen ifråga åt att ringa bort nazister. Det gäller, som sagt, att hitta någon/några som man kan ena massorna MOT.
Ack, stackars Jesus vad han blir missuppfattad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar